camiillaandreasson

Trots skador har livet inte varit så fel ändå i Österrike. Dagen efter jag skadade mig (fredagen) åkte jag inte skidor. Men istället satt jag ute på terrassen hela förmiddagen i den stekande solen och åt pannkakor och drack te. Ganska underbart må jag säga! Sen tog jag kabinbanan upp till backarna för att äta lunch med familjen och skidlärarna. Jag som brukar tappa bort mig åkte upp aldeless för tidigt och fick sitta och vänta på resturangen i typ 45 minuter. Men inte då klagade jag heller, för två av dom andra barnen som bodde på hotellet var där med deras snygga skidlärare från Sverige jag satt och snackade med honom tills alla andra kom. Sjukt cool kille!

Efter vi ätit mat och någon väldigt konstig efterrätt som typ bara bestod av grädde tog jag mig en karta och gick på en promenad uppe i bergen. Det måste vara en av dom bästa promenaderna jag har gått på! Det ända som saknades var bra sällskap! Eller ja, jag hade Ed Sheeran som sällskap men det hade varit kul med riktigt sällskap.

Igår försökte jag åka lite skidor men det gjorde ont i både knät och handleden när jag åkte så jag vågade inte åka så länge. Jag åkte en liten stund på förmiddagen och sen åkte jag ner och lämnade av alla skidsaker och sen åkte jag upp igen för att äta lunch med 5 åringen och hennes skidlärare.

På kvällen gick jag ut med 7 åringens skidlärare. Det hölls ett race i backen utanför vårat hotell som gick ut på att aldeless för många idioter skulle springa upp för berget i snön. Så jag och Victoria bestämde oss för att åka upp och se när dom gick i mål. Nästa uppe går kabinbanan sönder jag vi sitter fast i lite drygt en halvtimma. Vi såg massa ljuspluttar längst nere i backen som var alla tävlande med pannlampor så man kan väll säga att vi såg starten. Vi blev lite rädda att vi skulle missa när om gick i mål för det brukar ta dom ca 30 min att ta sig upp (Vilket är helt sjukt för det tar ungefär 20 min för en vanlig skidåkare att åka ner!)  Så när jag höll på att gå full panik på Viktoria för att jag var höjdrädd och inte ville sitta fast mer och för att vi skulle missa allt började den fungera och vi lyckades komma upp tillslut. Men jag måste säga att det var ett bra tillfälle för mig och Victoria att lära känna varandra bättre.

Väl uppe såg vi när några gick i mål. Dom såg inte ens trötta ut. Dom kom upp och det såg ut på dom som om det inte var jobbigt alls. ”Vi tar det en gång till eller”. Stört… Jag blev trött bara av att kolla på det. Men jag var ändå fel ok nöjd med mitt glüwein och mina varma korvar. Dom hade ställt upp ett enormt tält där uppe där som sålde alkohol och massa annan skit. Dom hade en dj som verkligen gick in för det.  Och i tältet kryllades det av gamla människor som gjorde tappra försök att dansa men lyckades inte riktigt. Men jag och Victoria hade något att skratta åt!

När vi höll på att frysa tårna av oss och ville ka ner så hade kabinbanan slutat fungera igen och vi var fast uppe på bergen! (så mycket för den utgången tänkte jag) Men efter ca 45 min drog dom igång den igen och vi lyckades ta oss ner med lite stopp på vägen. Varje gång den stannade gungade den hur mycket som helst och jag ville skrika och gråta varje gång! Okej jag råkade väll skrika någon gång.

När vi var nere på fast mark gick vi till mitt hotell och dumpade av mina saker och sen gick vi till The Londoner. Det är tydligen en väldigt känd bar bland unga i Kitzbühel. Första drinken blev ”varm choklad” 60% rom och 40% choklad. Men gott var det! Sen blev det rom och cola efter rom och cola. Vi hade pratat med den snygga skidläraren också och han sa att han kanske skulle till El dorado eller vad den nu hette så vi tänkte prova den och se om det var något bra. Det var hur mycket folk som helst! Där fortsatte vi med våra rom och cola och vi gjorde även jägershots (bara för att min värdpappa sa att jag inte skulle göra det;)) Som tv åfulla kastruller vinglade vi ut från el dorado vid halv 2 tiden och skulle fixa en taxi till Victoria. Vi gick till the Londoner igen för där brukar det alltid stå massa taxibilar och vänta. Men någonting gick fel och vi råkade hamna på the Londoner igen. Det hade blivit ett snäpp galnare sen vi gick för sta gången! Det var enormt mycket folk som dansade som galningar och ett gäng killar tog initiativet att ställa sig och dansa på stolarna helt nakna. Stämningen var på högnivå hela kvällen och jag hade några drinkar för många.

Idag trodde jag att jag skulle ångra gårdagen när jag var tvungen att gå upp kl 7. Men icke sa nicke. Jag var inte särskilt trött och ärligt talat tror jag att jag fortfarande var full när jag gick upp.  Hej och hå så det kan gå!
Idag var sista dagen i Kitzbühel och jag 5 åringen och hennes skidlärare gick och fikade i byn medan 7 åringen och Victoria (som var gott bakis) och föräldrarna åkte skidor. Sedan gick vi runt i byn för att hitta en souvenir shop som var öppen för min värdmamma ville att jag skulle köpa vykort och jag köpte en liten blå ko som det står Austria på. Super söt!

Sen käkade vi bara lunch och sen bar det iväg till flygplatsen där jag råkade köpa två O.P. I nagellack för mina sista euros.
Jag satt och skrev detta inlägget på flygplanet i word och jag är uppe i tusen ord. Lite långt inlägg kanske… Men jag har så mycket att säga och då blir det så;)

När vi sen stod på heathrow och hade fått allt vårat bagage så är min telefon borta! Alla såg mig stå och hålla på med den och jag har inte flyttat mig en centimetar sen dess så det borde vara där jag stod men det var den inte så någon äcklig liten f*** j**** har antagligen snott den nu!
Som om det inte var tillräckligt att jag har haft sån sjuk hemlängtan idag att jag typ har varit på bristningsgränsen hela dagen!!! Så nu sitter jag här och lipar som en liten mes! Jag är så fruktansvärt arg!!!!!! Helvette!